Den vilda vindlande vägen
in i dig
gör mig rädd och nyfiken
hungrig och vaken.

Du är en outforskad skog.
Jag känner inte igen löven på marken
eller fåglarnas tystnad i skymningen.
Himlens sugande blick
bakom trädkronornas skärvor
spiller redets alla gulor och rödor
över oss.

Resan in i en själ
måste ske barfota
som en pilgrimsresa
eller en botgöring för en synd
som glömts bort.

Vilken sorts spegel jag än hittar
vid trädets rötter
ska jag våga möta min blick
och knäböjande som i bön
känna fotsulornas tacksamhet
över färden.