Jag vill känna.
Låta den tilltvingade likgiltighetens bedövning släppa.
Vakna ur narkosen
och känna livets kniv mot huden
som med kirurgisk noggrannhet
blottlägger tillvarons alla nervbanor
och ådror.
Jag vill våga
våga vagga i vågorna
från verklighetens vindar.

Jag älskar
med varje droppe av mig själv.
Mitt hjärteblod saknar koagulationsfaktor.
Min själ är inte bepansrad.
Eldgivning går rakt in.

Jag kan inte önska mig
ett pansarhjärta.
Jag kan inte önska mig
vatten på en gås.
Jag kan bara önska mig
ett levande tvåkammarhjärta.
En kammare för dig
en kammare för mig
och att blodet pulserar genom oss båda.
Att skymningens milda hand
vilar på mitt huvud
när jag blöder.