Gnistor
slår ut ur dina ögon
som aldrig haft några gränser

OCH TANTEN I KASSAN, HON SOM ALLTID KISAR,
JAG HAR ALDRIG SETT NÅGOT SERIÖST I HENNE

Dethär
det håller inte
för dig

För tanten i kassan
har alltid kastat såna isberg mot dig
och dina ögon jag inte kan bestämma färgen på

Och jag undrar
om vi inte kan gå dit nån dag,
till tanten i kassan,
och kasta isberg mot henne?

Vi kan ju kanske bygga en liten trädgård
att lägga alla besvär och tankar på

Dit kan ju dendär tanten få komma
och städa upp allt hon ställt till med

Den trädgården,
den ska inte ha några isberg.
Alls.

Jag vet inte om du har märkt mig på sista tiden
eller tänkt på mig
Men jag hoppas du förstår
att jag försökt smälta alla isberg som kastats mot dig

(Men jag har hört att tanten i kassan blivit utbytt.
Av ett annat isberg.)