Kan jag lita på dig min vän
du säger så vackra saker
som får mig att känna mig speciell,
du öppnar dörrar hos mig,
som varit stängda i en evighet.

Eller är det bara ett spel för galleriet,
ännu en erövring i ditt liv?
Är det bara ett sätt att få bekräftelse,
att få känna att du fortfarande har "kraften"?
Mitt sinne fullkomligen spränger av frågor?

Jag önskar så att jag visste och förstod,
men känner mig tvehågsen och vilsen,
kan någon verkligen "älska" mig,
mitt hjärta gör små skutt av glädje vissa stunder,
men samtidigt säger det... var försiktig.

Jag vill ge mig hän ut i kärlekens virvlande kaskader
men jag är rädd, rädd för att bli sårad och lämnad,
om jag skall lägga mitt hjärta i någons hand igen
så måste jag känna och veta att det kommer att omslutas
av all den kärlek det faktiskt förtjänar, självisk...kanske.

Men isåfall en själviskhet som mynnar ut i att jag vill
ge allt, hela mig och mitt liv en sista gång i livet,
till dig, du och jag ska känna att vi lever tillsammans
och äntligen får det vi sökt omkring oss i hela livet,
och om du tycker och känner som jag så kanske...