Vardagstankar
I de små byarna i Sverige. Skönheten lamslår. Någon sekund och husen, hagarna och insjön i backspegeln. En mansröst frågar mig vad de egentligen lever av. Stockholm ligger nästan bara en timmes resväg med tåget. Vi tänker och frågan ligger djupast obesvarad. Slaktarbacken. Den där morfar slogs som ung pojk med grannpojkar. Utmynnar i en diskussion om renhårigheten. Den som tydligen alltid vore större förr.
Och så du som alltid hoppar fram i skillnaden mellan. Hur du säkerligen hade svarat så som jag. Likt mjölken lagom. Det intellektuella har en särdeles egen ton ett rum hon i slutändan vilar sig i. Mitt i du. Mitt barn. Som en länk, tråd som håller ihop våra olika länder. du som är likt mig. Dina hopp ditt Sätt att våga be om tid om uppmärksamhet. hur du hade tilltalat den lille. Glatt och levnadsglatt och alldeles lagom strängt bestämt.
Livslyckan. Har ben språk och huvud. Klass och klasslös. men sjukt nog ännu du.
Bunden vers
av
smultronbergen
Läst 110 gånger och applåderad av 1 personer Publicerad 2020-07-28 13:01 |
Nästa text
Föregående smultronbergen |