Skriv på mig så att kroppen ändrar 

formerna så ta på mig gör något 

[vad som ] kossorna har tuggat klart, männen 

skaffat sig för många bilringar 

och du då din bleke faan 

tror du jag valde ? Helvete heller 

Magert guppar åkesfältens havre knappt att 

vinden får de ynkaste stråen att vika sig i 

bugningar längs fälten 

själv tror du att jag skriver poesi. Knappast. 

Tro faan själv att naturens grenar förmår att 

dansa längs med brustet hopp 

Naturen gör som naturen ska. Även jag. 

I det nedlagda betraktar vi skönheten 

i brukets äldre fasader. De smutsgula. Sveriges 

små bruksorter lämnar oss berörda. Folkhemssjälen 

och allsången på Skansen. I en morgonsoffa ser jag på 

Regina Lund. Jag gäspar. För mycket är en underdrift. 

Min roll ses ur hennes val. Som om hon blundar sig 

igenom som om det sista hon är kapabel till är att 

se sig själv ur Svenssons ögon. Skammen bränner 

men jag vägrar. Låt det aldrig bliva jag. 

som om naturen stod blickstilla. Som om inga grenar 

någonsin mer ska ges förmågor omänskliga.