Bären är små men smaken stor.
Jag. Det starkaste du får uppleva i livet.
nära de bristande de på grenar vikande. Nej men ! där trippar du på tå. Ryggen tung av krav tippandes
lilla du. tippar av de äldres ögon. På hög ögonvitor färjade av skottkärra till tipp. Ett märkligt litet år, avskredshögen sticker till just när bilens nyckel vrids på
Blicken. Den allt klarare. Ögonens sjukdomar och vetskapen om örnen
syftet i att lämna rum för himlen för tid
vår, i det gula, det prövande
inte tillräckligt språkligt, inte tillräcklig spänstigt
inte tillräckligt. Helt enkelt. Insikten klibbade inte mellan låren men förklarade kliet det som alltid fastnade i strået
tungans spets som ville dra de röda utsökta bären genom gommen med en lätthet enbart örnen kände
smultronen. Jag strået jag visan den som alltid fastnade fem i
ni. Du. Du som såg till att längtan fick en plats att breda ut de spretande tårna
du. En spegelbild av jagets längtan och en bro
en enkel bro över dit där människan djupast vill
Bunden vers
av
smultronbergen
Läst 106 gånger Publicerad 2020-07-31 08:58
|
Nästa text
Föregående smultronbergen
Senast publicerade
Lejonet Nu når han VD posten Vitt oöppnat Vårrus Jaså ni. Vad sa du sa du ? Banken Fågelns vinge Gud min gud Se alla |