Jag dröjer mig kvar
i min längtan
efter drömmen om dina händer
kupade runt mitt hjärta.
Jag dröjer
i det glödgade gräsets
mumifierade växtlighet
som när en sömnig sensommarhumla
inte vill låta augusti upplösas
och försvinna.

Solnedgången brinner i fönsterrutorna.
Staden vilar tyst
som en utbrunnen härd.
Natten fyller himlen med sot.
Hösten närmar sig
drömsk och dov.
Jag vill gömma mig i dimmorna
där bara du kan hitta mig.
Vandra bakåt
där bara jag kan hitta mig.
I dimmorna
drömska och dova
i natten
full av sot
i den utbrunna härden
i tystnaden
i dina kupade händer.