ensamheten kan vara så plågsamt tystensamheten kan vara så plågsamnt tyst och oberörd inte ett ljud ingen närhet bara glada
minnen som ekar bort i mitt mörka sinne . jag vill så gärna ha någon att prata och skratta
med men det käns så långt i från just nu tysnade häskar i min omgivning jag blir som en enstöring .
känslig för allt jag misstolkar och tar åt mej isoleringen i mej skälv suger ur mitt forna jag och gör mej till
något som jag aldrig förut har varit . så jag är ute på
främande mark och djupt vatten utan botten eller yta jag bara svävar runt i en främande värld utan kontroll
eller destination det skrämmer mej just enamhetens mörker tysnad beröringen . som är så full av saknad efter
någon som ser och bekräfftar mej som gör mej mänsklig igen någon av värde som ser mej pratar med mej till mej
och rör mej in i mitt hjärta och själ som lyffter bort mörkret i från mitt sinne . någon som hör mej och minna ord och behov
någon som jag kan kalla vän någon jag kan klappa på ryggen någon som klappar mej på axen när jag har det svårt eller är glad .
Fri vers
av
den nakna poeten
Läst 140 gånger och applåderad av 4 personer Publicerad 2021-02-02 08:27
|
Nästa text
Föregående den nakna poeten
Senast publicerade
någon sa jag hatar att vänta jag har försökt göra mitt bästa jag siter och tänker på döden och livet det är en underbar dag tomten finns sluta aldrig tro sviken igen min sysselsättningen är så bra över all förväntan äntligen avrapporterin till minna poet vänner om min sysselsättning Se alla |