Redan medlem?
Logga in
Någonstans i Finland
I det nytapetserade köket med den bedövande utsikten över sjön. Ryggen tätt mot magen. Ena handen mot hans vänstra lår. Kaffekoppen i den högra. Talar kärleken då äntligen. Den som vilat. Tvingats döpa alternativ till liv gott nog. Som om den krupit in i vilande tystnad i en allt för lätt tår. Som om språket lagts långt långt inne i våra huvuden eller som om vi prövar meningar inte rädd men önskar fånga dem dess vingbredd. Som om vi föredrar att vänta. Som om tystnaden är det vi för ögonblicket mest förstår händer leenden och att vi står
i allvarlighet med kroppar som fungerar andetag som upplevs. Här. Inte då.
Bunden vers
av
smultronbergen
Läst 126 gånger och applåderad av 4 personer Publicerad 2020-08-15 11:21
|
Nästa text
Föregående smultronbergen |