hon blev inlagd

på samma avdelning som dem

som var värre sjuka än hon

dem som hon såg varje dag på sitt jobb

hon försökte värja sig från detta

önskade att hon slapp se deras sjukdom

kunde inte se dem i ögonen

inte någon fick se hennes

det fanns inga persiennsnören

inget skärande

eller stickande i närheten

ingen väg ut

hon funderade på om inte detta

var värre än hemmet

hon skulle äta mat med dem också

sitta vid samma bord som dem

hon kände sig som en pistol laddad

med ångest

hon ville skjuta vilt omkring sig

döda

sedan

döda

sig själv