Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 


809.Mörka hörn i din själ.III k.6

I radien av kon - en kurva.

"Nå,vi drar härifrån ... till stan!"
Skall vi...Vilken stad finns då...Här?
"Utan karta - saknar den en plats!"
Vilken funktion har den då?
"Det behöver du inte veta...tills vidare..."
Jaså!
"Där jag är tvungen att arbeta_jag_ lämnar inte spår..."
Varför behövs jag I detta fall?>, frågade han och tänkte
för sig själv,När du tog mig,lämnade du redan ett märke!
"Polare!Om förtroendet skulle vara blint blir det ett
allomfattande kaos."
ÄR DET INTE REDAN SÅDANT UTAN DET?
"Aha!Märkte...och har du märkt...FÖRNUFT!Bra,bra...
#jag går all in#",sade partnern och hans blekta tandrader
blänkte hotfullt som en huggormsrygg.

Han harlklade sig och efter det lät hans röst
förtroOoligt mjuk i partnerns öron.
"Det är nog att vi har varit gräshoppor på menyn.
Är det inte dags för oss att hoppa till vår egen
plattå?Mitt drag ligger i vad jag vill ha...är
...,avbröt han sig snabbt,tänkte och slog fast,"...
det skulle vara mer exakt att säga att jag personligen
är irriterad av oläslig=Tredje=part i vår affär."

Partnerns skeptiska naturs drag,kände en doft av en viftande
rävsvans i det hörda.Han blev beskymrad och skyndade inte
med svaret.

I viskös tystnad som tjära,lyssnade båda på grottans yttre
ljud.Det verkade för dem I denna stund att DEN var ovanligt
tyst och på grund av det så tung som - Vakuum - kan vara mellan
människor inte bara i affärer men i av olik anda.Men tystnad
i kombination med mörker innehöller mer än bara ordens ljud.
DEN är som saftigt vårgräs drar till uppriktighet.

Och kompanjonen började tala hjärtligt varmt.
Dina önskningar är inte som mina,men leendet av trovärdig
vänskap-ska jag kasta det i ditt ansikte.SVÄLJ!Och skynda på!
Du vet bättre än mig,att porösa moln tvungna glida ner från
höjd.Om vi ska ...fånga varandra som kräftor i en damm,då river
vi inte bort det uttänkta portal!Varför då förrebrå och förbanna
att vår återstod hamnade på noll?Är det verkligen inte klart,
att bilden av ord går ibland ingenstans!Den olyckliga dagen
bjöds jag in,de ville direkt sälja #DETTA# från bordet.
Överskattat,nådde de inte slutet...Och viktigast av allt...
Jag vill inte vara en del av det,där antinomi och vänlighet
betraktas som svaghet."

"Gå omkring mig!!!Är det så!?...Hehe...i så fall..."
När...en mirage laddas upp i det slingrande hörnet.

Detta avslutade deras konversation.

Lysmaskar dök plötsligt upp.Deras neonfärg återupplivade
grottans stillhet.

f.f...prc...tbc...




Prosa (Roman) av Lollitta VIP
Läst 243 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2020-08-30 07:43



Bookmark and Share


  petter rost
Lollitta... en utmattande text, allt annat än av "tråkighet" men av innebörder tunga som bly att bära i det att försöka leva. Egentligen skulle det kräva dygn att få tala med dig om denna text, jag kan här bara nämna några av de passager där jag MÅSTE stanna upp och egentligen vara stilla och tänka, i veckor...
"När du tog mig,lämnade du redan ett märke!"
"hans blekta tandrader
blänkte hotfullt som en huggormsrygg."
"Men tystnad i kombination med mörker innehåller mer än bara ordens ljud."
"Men tystnad
i kombination med mörker innehöller mer än bara ordens ljud."
Och mer och mer och mer.
DEN grottan stillhet....
2020-08-30
  > Nästa text
< Föregående

Lollitta
Lollitta VIP