Längtan tynger min inre själ
och jag ser dig i allt runtomkring mig
i kaffets mjölkskum anar jag din profil,
grannens matdoft påminner om din favoriträtt,
jag bakade syltgrottor igår, ditt favorit kaffebröd,
jag såg dig i köket med ditt vackra leende på
dina läppar, "stjälandes" en ännu varm syltgrotta,
med de spjuveraktiga blå ögonen på sin vakt,
väntandes på att bli upptäckt för att sen ge mig
det bästa av allt, din varma trygga kram.

De kramarna betydde allt för mig, de gjorde så
att jag orkade se världen med andra ögon,
känna kraften från lusten att leva med en framtid,
du fanns alltid där när jag behövde få en puff framåt,
du visste precis vad jag behövde för att utvecklas
till att bli den jag är idag, du läste mig mellan raderna
och visste oftast före mig vad jag sökte och behövde.
Jag känner din närhet när jag lägger mig på kvällen,
jag hör hur du ligger och småskrattar bredvid mig
när du läser din favoritserie Gaston, och jag småler.

Älskling jag saknar dig varje dag och natt men jag vet
att dit du gått där har du funnit friden och ron,
där behöver du inte längre känna den oro du kände
för mig, för dig, och för våra barn som du älskade
över allt annat på denna jord. Nu får du bara vila
och konstatera att allt har sin tid...precis som det står
i den bok du också älskade att läsa när du fanns vid
min sida. Din tro på ett högre väsen var något som gav
dig all den kraft och styrka du behövde för att orka
kämpa och ge mig din sista kram den dagen du gav upp.