Skuggorna lägger sin händer på min själ
Låter dess svarta meningslöshet sprida sig inuti mig
likt nått som inte skulle kunna vara annat än inget.

De mjuka fluffiga som du la dit
för att hindra att jag skadade mig
på spikarna inuti
har försvunnit

Kom och rädda mig
som du gjorde förr,
snälla kom
håll om min ack så trasiga själ
viska dom vackraste orden du kan
i mitt öra

Fylll mig med vadsomhelst
snälla du
Låt mig få känna något,
stick mig
med dina vassa kommentarer
spräck den bubbla
jag inte kan skada inifrån

låt mig få blöda ut
det jag inte ser
låt mig få gråta ut
det jag inte kan höra
låt mig få känna det
jag inte vet hur jag ska förklara

Försvinn inte igen
men om du måste
kan du väll åtminstånde
se till att jag har en ficklampa
att hålla borta skuggorna med

Men du måste komma tillbaka,
Lova
För batterierna håller inte för evigt.