Hon spände sig och viskade:

älskog är kamp
där slutet alltid är nära

Hon stönade och fejkade:

älskog är resa
från mörker till ljus

Hon blundade och nynnade:

från skuggan de älskande
dras mot den ljuvliga värmen

jag mumlade (utan att tänka mig för):

från instängda rummet
där ensamhet speglas i fönstret de dras

Hon ivrigt nickade, mot mig hon rullade:

de älskande vet att deras älskling är nära
de anar brunst där doft av ars amandi falnat

jag undrade, jag tystnade

som Cyrano jag plötsligt dog
när ars blev brunst

Hon snyftade och suckade:

Arsch amatoria
du varit
Loch amatoria
du blev

och mitt i denna lustiga odör
blev ordet brunst till full sufflör