När du inte är här
bortrest
blir en del tydligare

som att alla skor i hallen
plötsligt är lika stora
och inga av dom är röda

och att toapappret räcker tre gånger längre

samtalen har ersatts av tv
och tystnad
och långsamt hinner jag i fatt mig själv
och märker att jag kan uppskatta
både din närvaro
och din frånvaro

och jag börjar tro att det finns ett utrymme
för växande, liv
någonstans mellan känslan
att vilja ensamhet
och känslan
att vilja sammansmältning

och kanske var det därför
omedvetet
som jag rensade bland mina skor i hallen
så att det blev plats också för dina
bredvid mina