Mörkret faller därutanför
och det enda som syns är gatlyktornas sken
jag sveper filten om mina axlar för jag fryser
plötsligt och ryser till, kylan letar sig in
utifrån i små springor i fönsterkarmarna,
och jag påminns om att jag måste täta dem
innan den riktiga vintern har kommit för att stanna.

Jag tycker inte om dessa kalla mörka höstkvällar
men jag har funnit på en lösning som ljusar upp
och ger värme i mitt rum, jag tänder massor av
värme och doftljus överallt där de får plats,
brygger en kopp te med citron, ingefära och honung,
sätter mig tillrätta i soffan med den heta temuggen
mellan mina händer insvept i min underbara varma filt.

Sen sitter jag där stilla och låter ljusen, doften och
värmen omsvepa mig, krama mig och trösta mig,
sakta viska, att även mörka höstkvällar har en mening,
de förbereder för nästa dag och nästa dag ända tills
Kung Bore bestämmer sig för att det är dags att lysa upp
allt runtomkring där ute, ja han låter de vackra vita
snöflingorna falla sakta, så ljuset åter reflekteras i solen.