Mardrömsnatt tar slut
sömnen är nu akut
stulen av det mörka, tunga
som lägrat sig kring bröst och lunga.

Att inte kunna andas med lätta andetag
gör mig till mörkrets egen slav,
när andetaget blir för tungt och svårt
och tyngden över bröstet hårt

då ber jag tyst en bön till ljusets makt
snälla hjälp mig att få andetagen i takt
det väser och det piper, ögon tåras
ingen bättring kan ännu spåras,

men med hjälp av list och medicin
som någon skapat med hjälp av kemin
jag finner lättnad för en liten stund
och kroppen hinner vila en kort sekund.

Men nu jag sitter i mitt kök så trött
och känner att livet är ack så sprött
det är nästan som ett stort pussel
där bitarna läggs utan knussel

men ibland så fattas där en bit
i mitt fall är den biten astma och bronkit
den biten är för alltid borta, går ej att finna
men jag är en seg kämpande kvinna

ger ej upp det liv jag fått till skänks
trots att jag i sjukdom och svårigheter dränks,
livet det är värt att kännas och levas ändå
det vill jag absolut inte någonsin avstå.

Men känslan när tyngden över bröstet släpper
och inget segt slem luftrören täcker
den är en känsla som ger ljus och hopp
ja då är livet underbart och på topp.