Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Månvända

Tystnaden saktar tiden
gör den flytande som dimma
får den att leta sig in i varje skrymsla.

Månvändan
släpper stumt
sina bleka blad i mörkret.

När solen kämpar sig
genom gryningens fosterhinna
upplöses månbladen
som hemligheter i dagsljus
som viskningar i vind.

Dimman ringlar som kvävda skrik
som mardrömmens lindormar
runt sjön.

Kvar finns bara
spegelbildens envisa monolog.





Fri vers av Rafmagn VIP
Läst 145 gånger och applåderad av 7 personer
Publicerad 2020-10-22 20:15



Bookmark and Share

    ej medlem längre
Koncentrerat, gåtfullt och fängslande som månskenet. Jag tycker om hur den här texten är lite tyngre, lite mörkare och därför når djupt in.
2020-10-23

  Burn

Av de texter jag har läst av dig så är det här den mörkaste och jag gillar det, just för att det finns så mycket av mörker i oss alla och för att det många gånger är mitt i mörkaste som det värdefullaste kan finnas. Men få vågar sig dit. Och det med rätta: det finns inget svårare.

Första strofen är underbar, går riktigt att känna effekten som den beskriver.

De två sista stroferna är väldigt kraftfulla och det är där som mörkret visar sig för mig, och hos de två sista raderna finns fler möjliga tolkningsvägar som ger ett intensivt slut på dikten och det tycker jag om. Det säger något när det är så, inte minst med den meningen, den är verkligen bra.

2020-10-22
  > Nästa text
< Föregående

Rafmagn
Rafmagn VIP