Du mörka man med ögon blå
och kvinna likaså
För elvatusen år sen
ni började att gå

Från sydligare länder
ni drog er upp mot norr
att jaga hjort och renar
när marken blivit torr

Ni var det första folket
som satte här er fot
Att styra kosan hit
var det bästa ni har gjort

Från öster kom därefter
ett ljushyllt brunögt folk
Ni verkade bli vänner
och behövde ingen tolk

Så småningom tillsammans
ni bildade vårt land
som fria stolta svenskar
och levde hand i hand

Jag kan ej låta bli
att tänka lite på;
vad hade hänt om pojken
och flickan sagt som så:

"Vi är alltför trötta
och hänger inte på
vi stannar hellre kvar
fast pappa ropat

"Gå!" "