Redan medlem?
Logga in
Klarhetens tecken
trodde att hon skrev för att fördriva
Detta något. Vände pannkakor i sådan hast att perfektionen ströp känslan
nu skriker kärleken och bokstaven träffar äntligen din räddaste del så se då hur kvävde kärleken du envist trodde att jag dödat
Nog ser hon nära nog kom den tid när vemodet och tröttheten tog tag med fast hand i värmen den skönaste av kärlekens mest ödmjuka tecken
tog i hand. Inget mer. Inget mindre. Den ryska mössan gled ur grepp låg där naken i ett disigt Helsingfors
En förälskad ton likt bakgrundsbrus steg och ställde sig jämsides realismen
mitt svek. Mitt räddande brott. Min födsel. min egentliga.
Bunden vers
av
smultronbergen
Läst 127 gånger och applåderad av 1 personer Publicerad 2020-10-28 00:21 |
Nästa text
Föregående smultronbergen |