min vakenhets oro röjer röster

spörsmål till mitt ljuslösa

simmande i tilltagande vågspel

kommer mörkrets förkunnelse till svar

uppkastad bland spyor

i strandkant med kaosklippor

tankars rundgång ekar inuti

tomheters hålrum fylls

till utmattningens sömnlösa rand

passerar ingenmanslandets gräns mot domning

flimrande under ögonlocks slutenhet

skapas bilden av ständigt spädbarn

bärselen på min mage

tynger bröstbenet

följeslagare från födselns skapelse ur stillhet

parallellt med decenniestinna

tanklösa tangoturer mot timglaset

statiskt och föränderligt

vandrade de ändå

likt drömskan hand i hand