Alla klagar på att jag är hemma jämt
och aldrig följer med någonstans...

Om jag gått ut, har jag klackarna vänt,
smitit hem igen så fort jag fått chans!

På jobbet så längtar jag hem hela dan.
Räknar timmarna och varje minut!

Det enda jag vill är att sticka från stan,
och att jobbet någongång ska ta slut.

Jag hör hur det pratas bakom min rygg,
ser blickarna de inte tror jag ser...

Att jag är världsfrånvänd eller skygg,
men mitt inre liv berikar mig mer.

Tankar ger känslor som formas till ord,
som skrivs ned i ett anteckningsblock.

Vill bara hem när arbetsdagen är gjord
ta på tofflorna och min morgonrock.