På bordet ligger kritor bredvid en grå häst
och cirklar som ska färgas till små solar.
På väggen skrivs det rätta över rummets stolar
men jag tar kritan som är blå den smakar bäst.

På brädet kämpar pjäser; löpare med häst
och suverän är kungen bakom damens kjolar.
Jag offrar lätt en bonde, som de bättre skolar -
otecknad är den värld som rider maktens best.

Så trubbas tankens lek uti brutal natur
mens solar sakta bleknar mot en självklar matt.
Ju längre livet pågår desto trängre känns dess väggar

och pjäserna de krigar i en svartvit bur
men stundom minns jag att min häst var aldrig patt
och spetsar öronen mot skyn som högljutt gnäggar.