För femtio år sen just idag,
i en vit kyrka döptes jag.
Flickan som bars fram till Gud
var iklädd blott en liten skrud.
Den dagen som Lucia tänt
sin ljuskrona; tredje advent.
Det var en söndag även då
som den natt jag föddes på.
Kanske det var förutbestämt,
den där stundens sakrament.
Lucia kom med ljus och hopp,
gav till Gud, sitt liv och kropp.
Det helgon kyrkorna tillskrev,
på hennes dag, jag kristen blev.
Ett flickebarn slöts i en famn
och döptes sen i Jesu namn.
Min gudmor och min bästa vän,
finns nu hos Gud i himmelen.
Farmor bar mig genom livet,
men tog ingenting för givet.
Varsamt i kyrkan på sin arm,
sen i famnen som var varm.
För femtio år sen döptes jag,
en söndag just på denna dag.
Ett ljus blev tänt och varifrån,
ett löfte kom att frias från...
den synd som alla avlas med.
För vår skull han smärta led.
Som helgonet från Syrakusa.
I mörkret står hon för det ljusa.
Hon offrade sig själv för Gud,
blev martyr som Kristi brud.
Tack Lucia! För ditt ljus...
du sprider i vart hem och hus.
Kom till oss med hopp och tro.
Lys upp! Och skingra vår oro.