Jag går runt i min stad och tittar upp mot alla tak
Det är där det är vackert, det är det vi oftast missar

Det skymmer och kylan gör att smärtan i mina 
ihopklämda tår försvinner

Kappan sitter som en smäck men det är mitt egna
spöke som håller om mig, trots tomma gator så är
jag inte ensam, jag vakar över mig själv

Mitt spöke är vackert, hon skrattar när hon dansar
sig fram genom stockholmsnatten
Hon vann över smärtan vi båda besatt

Genom att leva, levandes i en illusion

Ibland kan jag avunda henne för att hon fick forsätta
vara jag