Jag står på en sandstrand och ser röda små stugor med spikar i staketens plankor
där det förut någon gång, förr i tiden, brukade hänga grönskande rankor

Men stugorna har blivit övergiva
för folk har blivit totalt efterblivna

Dom rödmålade brädorna är längre ingenting värda
om det inte finns pengar att hämta så väljer folk att allting avfärda

Det älskvärda i en svensk idyll är inget som folk prioriterar
Dom vill bara ha mer av allting och mycket ska helst bli mera

Men vad det ska vara mer utav, har folk ingen aning
Dom sitter i sina bubblor och bläddrar i reklam om billiga däck som ska avstyra vattenplaning
Sen om sanningen är det som står struntar folk i om dom inte får någon uppmaning
Men så fort något okänt anlete visar sig på gatan då ska grannskapet ut på narkotikaspaning

För vem vill ha en massa pundare i sin trygga vrå
Dom kan ju mörda folk eller iallafall spöa dom blå

Men hur var det nu med herr Svensson som bara tar ett glas vin och nån bira på fredan
Han säger att det inte brukas mer än vad som är rimligt men det är av andra genomskådat för längesedan

Men inte trodde herr Svensson i sin vildaste fantasi att frugan på vinfyllan skulle få ögonen för karln mittemot
sanningen svider och ilskan stiger och herr Svensson har nu utdelat ett dödshot

För visst är det okej när herr Svensson får en snefylla och ger grannen en käftsmäll
Han har ju faktiskt jobbat hårt hela veckan i sitt skitiga blåställ

Så nu är han väl ändå värd att få koppla av och byta kostym
Byta ut den ångade doften av motorolja till en mer angenäm parfym

För herr Svensson det är en ovanligt, vanlig man som är som alla andra
Han äter köttbullar, dricker mellanmjölk och tar sig en jävel och för det kan väl honom ingen klandra