livlös
är asfalten
en död svart
orm
utrullad
nonchalant
trist och ful



husen, alla dessa
murar med
svarta ögon
där alla sånger
sedan länge tystnat
mil bort
eller kanske bara
någon kilometer
sjunger träden
med ängarna,
viskar blommorna
med vinden
och dränker trafikens dån
med klorofyll