Dagen har lagt sig för att vila
kvällen har tagit över,
natten pockar på min uppmärksamhet
men ännu så är det tid att meditera.

Idag har jag storstädat mitt slott,
ja alltså min lilla tvåa med kök,
men det känns som om jag äger
ett varmt ombonat litet slott utan park.

Blommorna som växer sig stora och vackra
i mina fönster är för mig och mitt sinne,
som den vackraste, mest väldoftande
park man kan äga, vårda och njuta av.

Jag äger varken guld eller gröna skogar
men jag har hittat något som är mer värt,
nämligen ödmjukheten inför det jag har,
glädjen av att finnas och veta att jag duger.