Sällsamt tyst 

ack så rofyllt. Nätterna tar det undermedvetna 

tag i, skapar filmer av det obearbetade. 

bomullstassande nyväckta fötter skapar frihet 

av de modigaste drömmarna om jaget 

du vinglar som alltid omkring längst in i det

smärtsamt nära och när jag tänker på dig 

konstaterar jag fullt ut det förlorade gastkramande

krossade glas splitter vars vassaste kanter träffar 

mig om natten 

På dagen breder jag ut mina sammetsfötter 

över konstnärens skapade fält 

trivseln överröstar. Det är som en hemlig tunnel 

mellan världarna med tunna hinnor natten 

spräcker