Jag visste det inte.
Men att det finns en sån jävla massa spratteldockor
här på poeter som är helt och totalt
modersbundna
genom att alltid applådera vad mamma säger
hade jag ingen aning om.

Men det är lite skönt att se
att det är fruntimmer
som längtar.

Att hon vet det mesta om
vardagens problem som filosofi
och kärlek
och hur man tar sig loss från
vardagens problem som filosofi
och kärlek
och hittar ny
vardagsfilosofi
med kärlek i
vet jag nu.

Och att hon vet allt annat också
om kärlek.

Ju mer jag ser hennes namn
ju mer tvekar jag om
vad hon vet.

Men det är inte hon som oroar mig.

Det är svansen.

Jag är ju dum som bryr mig.

Eller hur ?

Det ska man ju inte.

Det är ju inte kärlek.

Det är bara dumt.