Jag lever i en film där du är död och jag pratar med dig i mina
drömmar

I en dvala håller jag en tyst telefon mot örat och inbillar
mig din röst

Din röst som skapar en orkan inombords
En orkan som jag inte vet om jag överlever

Mina tårar blöter ner dina tröjor som nu är mina och jag 
önskar att det var du som pussade bort dom

Mellan galler och mjuka sängkläder blev vi allvar
ett allvar som jag nöjde mig med