Jag står mitt i publiken i en stor lokal och stirrar framåt utan att registrera någon, något eller vad

Jag får syn på en ensam kvinna på en scen och hon ser ut att kunna brista ut i gråt
Hon rör sina läppar men inget hörs, förutom ordet 'förlåt'

Jag ryser till och tittar mig omkring och jag ser att alla människor står runt mig i en ring

Uttsryckslösa ansikten överallt där jag kan se
Alla verkar verkar vänta på att något ska hända så jag börjar plötsligt att le

I samma takt som mitt leende växer börjar alla lamporna samtidigt blinka
Jag ser en kvinna mittemot som ser ut som mig, hon sträcker försiktigt upp en hand och börjar vinka

Jag rör mig sakta framåt och kisar för att se om det är mig hälsningen är menad åt
Men rummet är tomt och det ekar när jag vaknar ur min dygnsvila av att jag skriker 'snälla, förlåt!'