Förstår ej vissa människor
som på denna jorden bor.
De sörjer alla som är döda,
tror att hjärtat ska förblöda.

Men när de alla var vid liv
var uppfattningen negativ.
Då kom de aldrig överens,
ville knappast träffas ens.

Samma själar som är borta
hölls på avstånd, ej så korta.
Med osämja och hårda ord
till deras livsresa var gjord.

Då tänds ljus på deras gravar
i gråt så att de nästan snavar.
Och rosor läggs dit ett, tu, tre
för varje dåligt samvete.