Kanske
var det aldrig riktigt meningen
att vi skulle ha träffats alls
Jag minns gatukorridorerna
på vägen till krogen
där vi försökte övertyga varandra
om att det skulle bli vi
medan vi skålade i champagne
Du nästan grät av skratt efteråt
medan du torkade av dig löjet
på bordduken
över att ens öppnat din mun

Visst fanns det anledning
att anta
att det inte var helt fel
att din farsa skulle
ha svarat med ett slaganfall
om du kommit släpande
med mig

Men ute på heden
då det blir skymning
vandrar du och jag tillsammans
fnittrande som små barn
som om vi hittat på ofog

Kanske
var det så vi skulle ha träffats
som små
och därefter aldrig mer sett varandra…