Det finns en stillhet i mitt hjärta
tyst som snö och vindlöshet.
Inga spår leder dit.
Inga spår går därifrån.

Under den sjudande lusten
under längtan att få smälta ihop med dig
i sötma och förvandling
att få bo i dig
i dina ögon
bakom ditt leende
finns ett svävande vemod
en fjäder som kan flyga eller falla.

Under den vibrerar en djupare ton
en längtanssång
som finns i allt levande
bortom vemod och saknad
nära och långt bort
som i dröm och dimma.

En känsla av att hitta vägen hem
i mörkret
med förbundna ögon.
En visshet
om att vi bor i varandra
på ett sätt som inte låter sig förklaras.

I denna droppe av ogrumlad mystik
ryms hela universum.