Hon minns tiden ifrån förr
när hon öppnade sin dörr.
Varje dag fick hon besök,
man trivdes i hennes kök.

Detta gav henne livskraft,
att bjuda på sin hallonsaft.
Barnbarnen hon levde för,
såsom gamla gummor gör.

Hon ser på foton i en ram,
men önskar bara få en kram
från de barn hon tittar på
när hon ej besök kan få.

I skogsbrynet intill en älv,
bor en gammal gumma själv.
Hon längtar efter sina barn,
och kramar ifrån barnbarn.