Min fågelholk, min fågelholk
står ny och grann och utan solk.
Ja' gröpt'en utav gran med röta,
ett hem för fint, bevingat folk.

Kom stare, sparv er vill jag möta,
kom svala dagar, blåa, blöta.
Kom tita utan någon hake,
kom som en pil fink, mes och nöt'a.

Den rymmer oxe men ej skrake,
bastant nog för en blå bråkstake.
Jag bjuder alla, grå som gräll
och seglar hoppet som en drake.

-

Med monotont ackord ikväll
jag visslar lågmäld decibell
en melankolisk herres gnäll
men tomt står ännu Gran Hotell.