Solen är så låg,
så den går att se
in i.

Smälter sedvanligt ner,
horisontens ytspänning
på högkant.

Snart spräcks denna
ljusbubbla, ersätts av
silverkusin.

Alla människor gråter
ibland, men i natten
blir den stillnad.

Då när hjärtat stillnat
även denna kväll, i
min säng.

Då ska plasmaägget värpas
på nytt, och jag kommer
tro igen.