Det som kan läka
ut
Tomhets känslan

Är inte buller o bång
Utan en stilla sång

Från Hildegard av
Bingens tid

Trots så många år
Förluppit sedan dess

Kan 900-åriga ord
med dess toner

Förvånansvärt nog

Lindra tomhetens
Plåga
som allra Mest

Vid en friluftmässa
Strax utanför en
Vitmålad kyrka
Från 1100-talet

Sittandes intill
En gammel stor
slagen Ask

En av de äldsta
I landet susande
Invid sin kyrka?

Där inne i dess
Stora ihålighet

Silades ljuden
Och sipprade
sen fridfullt ut

Livet,livet i sen
-sommarens tid

Är ej ännu helt
slut

Har så mycket att
Kvar att ombesörja

Även ljuden inifrån
nuet i ett ihåligt
Skal från en Ask

Som ännu susar
Så livfullt friskt

Trots att den stått
Döden i kyrkgården

i flera hundratals år
Så nära

Intill evigheten och
de
vandrande molnen
Ovanför

Med starka rötter.

utan att någonsin
förlorat sitt hopp.
Om tillvaron

I det föränderliga
och
det oföränderliga.