Du
väcker
en blick på
hur själen fungerar,
hur mitt innersta florerar,
Verkligheten vecklar ut sig

jag andas nästan oändligt stort,
men hjärtat
är aldrig tillräckligt stort

får alltid ny känsla att famna,
söker orden
för ny plats att handla

ständig säkerhet på vart det bär,
arrogansen —
hos en sinnets schaktman

kommer djupare med din hjälp,
dynamitord —
men vad är det jag finner?

aldrig någonsin det jag trodde,
mitt vara —
bråddjupt Loussavaara

jag forslar malm till stora tåget,
låter Anden —
ansvara anrikningen

för hos mig finns inga milda metaller,
bara grovmalm —
gräver enbart vidare

"sensibliteter" låter så kuttrande,
mina floder —
luttrade och dånande

som när jag badade kallt i Torne-
älvens LSD —
Livets och Själens Dragkamp

i efterdyningarna av sprängningen,
sinnets stenbrott —
står jag stinn i dammet

och jag andas nästan oändligt stort,
medans hjärtat
blir aldrig tillräckligt stort

får alltid ny känsla att famna,
dina ord
får mig att famla blint

Verkligheten vecklar in sig,
kommer jag någonsin,
sannerligen,
verkligen,
få se
Mig?