Redan medlem?
Logga in
att bli skärskådad, att hemsökas och att vilja fly
Jag knyter en ögonbindel
en tom målarduk sätts i brand intuitivt skapande en dörr uppenbarar sig
minnet: de såriga fingrarna gräver i den söndrade jorden naglarna går av, växer ut igen
dörrens glipor växer jag skymtar flimret bakom ett förlåt fastnar i halsen
minnet: de bortglömda händerna lägger en skugga över himlen kväver stjärnorna, stoppar svärta i lungorna
jag knyter en ögonbindel ett dovt bultande i öronen går elden till mötes
det intuitiva skapandet: det levande, leende köttet till aska utochinvänd snö dalar ned, tränger in i lysrörslabyrinten
smälter in i samtiden
Fri vers
av
Adam Andersson
Läst 113 gånger Publicerad 2021-11-11 17:45 |
Nästa text
Föregående Adam Andersson |