Klagosånger och muntra visor byter av varandra i denna eviga känslostorm.
Stundom utmattande, stundom stärkande.
Vad som, hellre än det grå-färgade filter som i tid och otid tycks försöka omsvepa mitt hjärta, i syfte att bespara mig dem kval härstammande ur ett förrädiskt sinne.
Ge mig färg, även om det må kväva mina lungor; ge mig sång, även om min själ aldrig må sluta skölja mina kinder i vått salt.
Läs mig dem solskenshistorier som får din mage att lyckligt krampa.
Denna eviga känslostorm.
Sjung för mig dina klagosånger, liksom dina muntra visor.