Yngliga änder lämnar ränder,
i dammen jag satte mig vid.
Som ett solsystem kring modern i sänder,
kaotiskt men under nån regi.

Som ett solsystem snurrar mina varanden,
kring en sol som jag antagit finns.
Relationer blir planeter, möten till kometer,
genom rymden färdas de jag som jag minns.

Då de är de enda som syns,
när vi färdas mot ny
gravitationskompromiss.