Vem är jag att hålla låda?
Längtan att få tänka
blir en klåda
fast i hjärnkåda
Är något jag kan skapa
något värt?
Är det något som någon (ens jag)
håller kärt?
Eller något som någon annan
mig har lärt?
Fingrar dansar fram på tangenter,
och jag svävar ut på tangenta
linjer driver iväg från varandra
än en gång
I skolen komma in
genom den trånga porten
försöker sjunga en sång
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
Filosoferade i morse
om livet,
du sa att det var vackert
Kommer kött på benen
utifrån eller inifrån?
Min fantasi är en konstig plats
ett stundvis ruggigt tankepalats,
jag är trygg i en spegling men
mitt själv blir en hägring
(jag kutar mot oasen
som allt jämt retirerar)
Nu är jag här,
en Don Quijote,
stormar mina väderkvarnar
medans publiken skrattar
medlidsamt
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
Jag vill ge något till er
så jag känner att jag finns (minns)
Jag vill ta emot något av er
så jag känner att jag finns (minns)
Kanske är min minnesbank
kaputt av knark,
en tom, tom tank
missbrukets sankmark
en flotte på den spegelblanka
ån, ser aldrig ner
vidder av genomskinlighet
behöver ett möte med en eka
för att veta att jag finns
En svettig hand som omsluter
tangenter utav plast
fingertoppar hoppar fram och
hoppas på ett kall
Nu sitter jag helt varm i kroppen
när månens manipulation kapitulerar
till solens sanning
skräcken blir min kompanjon
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
Utan dig så finns jag inte
utan dig är jag så gott som död,
ensamhet har lämnats utanför
i både lust och nöd
Nu har knackningarna
blitt till bank
*bank bank bank*
"Får jag komma in?"
Extrovert magnet
har stått vid dörren
minuspol mot minuspol
"Lämna mig ensam,
dumma ensamhet,
jag vill vara själv."
sa en Manisk Ironi
Du är satt i sankmark
kära ensamhet,
landet utanför mitt hus
det sväljer allt
Förvisso som det skall va,
men kaosets mark
kan inte kompostera dig
Släpp in honom i
din hängivenhet
Ta hand om denna
mörka man,
släpp in han i ditt ljus
Darrig hand i hand med döden
så odlar ni ett hus
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
Nu kommer det fram
nu väller forsen fram
jag har öppnat alla dörrar
Horisonten man inte kommer tillbaka över
som bara spöklikt eko viskar om,
kanske jag istället faller
men det känns allt som att det väller över
Min kropp är ej i omlopp,
men allt annat fucking snurrar
yrsel i en dimma,
kommer jag våga?
det återstår att se
Trevande
hjärtat
BANKAR
"Välkommen till sanningen"