Jag ligger med hjärtat mot jorden
och låter mina rötter bana sig väg.
Mullen slår rot i mig
ekar som en mörk vaggvisa
genom mig och vidare.

Jorden är himlavalvet
under mina fotsulor
där livet glimmar som avlägsna stjärnor
i hemlighetsfulla galaxer.

Sjudande sjungande mull
groende gryende liv
varsamma viskande vattenvisor.

Vi virvlar fram i skapardansen
genom universum och vidare.