Dagen bryter orörd mark,
ljuskällan, vidgande stark,
avgränsar skuggans kontur.

Skimrande i sitt flöde,
synar den varats öde,
för människa, växtliv, djur.

Natten ställer inga krav,
rör sig över land och hav,
mörkret breder ut sin filt.

Ett ljudlöst, omätbart djup,
ett osynligt, plötsligt stup,
ändlöst och ombonat milt.