Jag avskyr landet med dess öppna fält,
vars friska luft får mig att hålla andan.
Gud, låt mig slippa folk som hälsar snällt
och grannarna som vinkar från verandan.
Bevara mig från faluröda stugor
med vita knutar, vidrig kreation!
Men framför allt är lagård’n fylld av flugor
den främsta källan till min aversion.

Jag minns min barndom med ett starkt förbud,
att jag i lagård'n aldrig fick beträda.
Från porten hördes vämjeliga ljud
som farsan gjort förseglad med en bräda.
Emellan springorna jag fick en skymt
av något som av fan själv finnes grymt.