Minns det så väl
Det grå
det livlösa landskapet
utan musik lukt eller smak
Tystnaden

Jag bodde i en källare
min nya boning på en adress i Lund
Som om jag var färgblind hade alla färger
slagit om i beige

Som ur ett stycke av Frans Kafka
där demonerna ringlade sig som svart olja i taket
och tecknade figurer dansade längs väggarna
och terrorn var total

Var jag helt ensam
Och jag minns det så väl
När mitt hjärta bad till Gud

- Ta mig här ifrån

I ett och ett halvt varv runt solen
Var jag borta
ensam på en resa långt bort
En inre resa

En väg genom ett land
Dit ingen åker på semester

Men mitt hjärtas röst blev hörd

Men istället för att slita mig ut

vandrade du in i landet ingenstans
och ställde dig vid min sida
i den gråtande smärtan
och tog min hand och sade

- Nu går vi här i från