Det fanns plats på bussen längst bak.
Två tonårsgrabbar i högstadieålder gav plats.
Jag noterade direkt att en hade becknarväska.
Tänkte att jag ville prata och fånga en stund.
De sa inte sina riktiga namn, det förstod jag.
En av killarna bodde i fosterfamilj.
Det hade hänt att han rökt på tillsammans med sina fosterföräldrar berättade han.
Jag frågade om drömmar.
- "Jag vill bli som Pablo Escobar" sa den pratsamme och killarna garvade.
Jag tänkte att de drev med mig. Eller gjorde de?
Jag skulle så önska att någon annan var föremål för deras beundran<3